Även om jag härstammar från Stockholms södra förorter finns nog inte mycket kvar av mig från den tiden. Trots mången betong var ändå inte naturen särskilt långt borta utan bjöd ofta på upplevelser av skilda slag. Min farmor bodde i det som då var ett levande fiskesamhälle, Gåsholma, några mil norr om Gävle och där tillbringades mycket av ledig tid under alla årstider. Jämfört med Ulfs är väl mitt jaktintresse mer av en västanfläkt i jämförelse men det var i skärgården runt Gåsholma den började frodas och det var bland knipor och gräsänder de första ätbara arterna kunde bärgas.

Det blev två år vid Gävleborgs Skogsbruksskola i Ljusdal men då jag under studietiden mer än en gång opponerade mig mot att all skog skulle tas ner på våra skolhuggningsobjekt förstod jag tidigt att det inte skulle bli tal om någon betydande karriär med motorsåg i hand.


Värnplikt som hundförare på F15 i Söderhamn följde och därpå några år som tjänstehundsdressör mot framförallt Flygvapnet och militärpolisen. Jag lämnade dressöryrket i rätt tid och styrde kosan åt annat håll. Natur & Viltvård skulle det bli på Klarälvdalens Folkhögskola i norra Värmland under nästan två år. Där hade jag turen att få göra ett specialarbete i Skandinaviska Björnprojektets regi, om björnars födoval under vårvintern, vilket så småningom också ledde in mig på några år i viltforskningens tjänst på Grimsö Forskningsstation i Bergslagen. När tiden att fånga lodjur började rinna ut skulle jag komma att få uppleva sju fantastiskt givande månader i Nordamerika 1998. Tre månader av dessa tillbringades i Smoky Mountain National Park i gränsområdet mellan Tennessee och North Carolina i sydöstra USA. Parken hyste då väldigt mycket svartbjörn och på fyra fångstteam om två man i varje fångade vi i runda slängar 150-200 björnar med fotsnara, alla sövda med stångspruta. Det ville till att man dragit åt bultarna som höll björnen fast runt trädet den fångats vid. Många spännande björnmöten förstås och inte minst en tid som satt djup prägel på livet därefter. Efter svartbjörnsfångst i sydost väntade arbete med utter i nordväst, fyra månader i Seward, Alaska.


Efter hemkomsten till Sverige strax före jul kom jag att lära känna två mycket visa män, båda naturfilmare av rang, Lars-Øivind Knutsen och William Long i byn Löa, Bergslagen. Som lyssnare till naturen njöt jag av många innehållsrika samtal och diskussioner om film och berättande. Jag hjälpte Lars-Øivind med några av hans filmproduktioner alltmedan filmintresset växte sig starkare. Det var detta jag ville och jag kände mig tvungen att skaffa kunskap från grunden. Därav följde två år med fotografinriktning på Film & TV-utbildningen på Kalix Folkhögskola i Norrbotten. Då, i slutet på 90-talet fanns fortfarande en kanal ut för svenska naturfilmare genom Sveriges Televisions program ”Mitt i Naturen”. Det gick fortfarande att få medel för att göra film och med William Long som producent kunde jag på sommaren mellan första och andra året i Kalix åka över till Smoky Mountains i USA igen och skildra arbetet med svartbjörnsfångsten. Sex veckors daglig inspelning blev till 14 minuter färdig film som sändes i Mitt i Naturen i april 2001. Jag minns att när jag lämnade Sverige var kameran som införskaffats helt ny, en Sony PD150. Någon vecka in i vistelsen hade jag kameran monterad på ett enbensstativ, viftandes framför nosen på en fångad, ganska rejäl, svartbjörnshane, när den i ett utfall plötsligt får tag i videokameran och sliter av motljusskyddet och skickar det till skogs. Pulsen steg märkbart tills jag förstod att kameran fortfarande fungerade och att det var själva motljusskyddet jag var tvungen att beställa från Sony i USA. Teknikern på Sony blev rätt överraskad av min berättelse. Ett nytt motljusskydd kom dock så småningom med posten. Tandmärket i kamerakroppen fanns dock kvar för alltid som kärt minne över händelsen.


När skolan i Kalix tog slut startade jag företaget Pantheon 2001 och har allt sedan dess arbetat med i huvudsak beställningsfilm och fotografi åt en rad myndigheter, företag och organisationer. Det var i samband med att det skulle göras film till Ulf Lindroths bok ”Om konsten att locka räv” som vi kom att träffas. Ulfs gedigna kunskap om jakt, skog och berättande tillsammans med min bakgrund som fotograf har bäddat för ett mycket intressant samarbete som förhoppningsvis bara är början på en helt ny era för jaktfilmen, tror vi...