Det är inte bulvanerna, det är gömslet

Det är morgon, ni är på plats och de första gässen har kommit. Men de skyggar eller vill inte ner.

Jag har märkt att det är väldigt vanligt att skylla på bulvanerna. Ibland stämmer det, om bulvanerna är av dålig kvalitet, väldigt onaturliga i form eller färg, eller blänker.

Men det stämmer i princip aldrig att grågäss skyggar för kanadagåsbulvaner eller tvärtom, vilket jag hört ett antal gånger.

I de allra flesta fall är det gömslena som brister. Och då talar jag bara om liggömslen eller grävda gropar.

Handlar det om kamouflagenät eller andra stora, skrymmande gömslen så är det i nio fall av tio gömslena som förstör jakten, vare sig de står ute på fältet eller i en skogskant som gässen ändå inte vill landa intill.

Det kan vara ni

Den första förklaringen är att gömslena inte klarar att gömma er.

Någon använder kanske inte nätet som ska dölja ansiktet, saknar ansiktsmask eller klarar inte att ligga stilla när gässen cirklar.

Det här är inte alltid helt nödvändigt, men den dag det är nödvändigt finns det inga genvägar.

Är det soligt, om gässen är jagade förut eller om det helt enkelt bara handlar om naturligt skygga grågäss, så är den första åtgärden efter den första skyggande flocken att se till att fullständig gömsledisciplin råder.

Och tillämpa den hårt, för en slarvig jägare kan förstöra varje inflygning en hel morgon.

Gåsjägare ska vara perfektionister. Alla gåsjägare. Åtminstone alla som ska jaga med mig. Eller dig.

Det kan vara maskeringen

De flesta liggömslen har kamouflagefärgade vävar. De duger inte som de är.

När de är nya är de glansiga på ett sätt som reflekterar UV-ljus, precis som de allra flesta syntetmaterial. Ju förr de blir skitiga och dammiga, desto bättre.

En del jägare gnider in sina gömslen med lervatten eller jord så fort de får dem. När det torkat borstar de av gömslena med en kvast. Det brukar räcka för att bota blankheten.

Oavsett den här åtgärden är tumregeln att gömslet ska vara så nära fullständigt täckt av vegetation som det är möjligt.

Halm på en stubbåker, gräs på en vall, ärtväxter på ett ärtfält.

Eftersom det ofta inte ligger någon halm kvar på en stubbåker gör den resande gåsjägaren klokt i att förse sig när det finns möjlighet. Några sopsäckar fulla med halm kan rädda morgonen när det är dags att kamouflera gömslena.

Jag har sett hur en morgon då alla grågäss skyggade på dryga hagelhåll förbyttes till att alla grågäss gick ner och en del landade nära gömslena, efter att vi bättrade på gömslen som var täckta till tre fjärdedelar så att de täcktes helt av vegetation.

Och då ska man minnas att morgonens första gäss oftast är lättast att lura, eftersom ljuset är svagast i början.

Flera sådana exempel har gjort mig till gömsleperfektionist.

Det kan vara konturen

Det svåraste fallet är när gömslet är för högt eller vegetationen på fältet för låg.

Om gömslet kastar en tydlig skugga när solen går upp kan det vara mycket svårt att komma till tals med skygga gäss.

Det är en anledning att undvika höga gömslen. Det är också en anledning till att man inte ska förvänta sig för mycket vid en jakt på en mycket låg gröda.

Vissa höstsådda grödor är bara små späda broddar då gässen kommer. Att trampa ner broddarna är knappast bra för grödan, men några hundra gäss dag ut och dag in är betydligt värre, så kan man bara ha bra jakter är det säkert värt skadan.

Problemet är att det blir svårt att ha bra jakter, för det blir omöjligt att gömma gömslena.

Finns det bara någon gröda att gömma sig i, om så bara en låg stubb, så är det möjligt att bryta konturen en del genom att ställa stora bulvaner intill gömslena.

Men generellt sett är det mycket svårt att ha en lyckad jakt där grödan inte hjälper till att gömma gömslena.

Och om man ändå försöker bör man vara förberedd på att man mest kommer att få skott på överflygande gäss och att gässen i de flesta fall skyggar efter första passagen.

Mer om gömslen hittar du i filmen Bulvanjakt på gäss.

Text: Ulf Lindroth